Dutch Baroque Era Painter, 1625-1654 Son of Pieter Potter. He was related through his mother, Aechtie Pouwels (d 1636), to the wealthy and powerful von Egmont and Semeyns families, who held important offices in Enkhuizen and at the court in The Hague. He worked in his father's studio in Amsterdam during the 1630s and, like him, painted history subjects that show the strong influence of Claes Moeyaert, with whom Paulus may also have studied. In the painting Abraham Returning from Canaan he adapted the landscape setting from an etching by Moses van Uyttenbroeck and the figures from works by Moeyaert from over ten years earlier. Significantly, however, he redistributed the numerous animals and figures that Moeyaert had aligned evenly across the frontal plane; Potter placed them to one side, permitting a view into the deep distance where other animals can be seen. Potter followed his father more than Moeyaert in searching for ways to integrate his figures with the landscape,  Related Paintings of POTTER, Paulus :. | Diederik Tulp af | Four Bull | Landscape with Shepherdess and Shepherd Playing Flute af | Two Cows a Young Bull beside a Fence in a Meadow | The Farm |
Related Artists:
Hiram Powers
American Neoclassical Sculptor, 1805-1873, American sculptor. He grew up in Cincinnati, OH, and his career as a sculptor began when he created animated wax figures for a tableau of Dante's Inferno at Dorfeuille's Western Museum in Cincinnati, where he was supervisor of the mechanical department. He learnt to model clay and make plaster casts from Frederick Eckstein (c. 1775-1852). The portrait busts he created of his friends attracted the attention of the wealthy Nicholas Longworth, who financed trips for Powers to New York in 1829 and to Washington, DC, in 1834, when he sculpted President Andrew Jackson (marble, c. 1835; New York, Met.). Powers's strikingly lifelike bust, classicized only by the drapery, brought him commissions from other Washington luminaries, including John Marshall (marble, 1835; Washington, DC, US Capitol), Martin van Buren (marble, 1837; New York, NY Hist. Soc.)
Henry Reuterdahl
American, 1871-1925 He was best known for his paintings of Navy warships and recruiting posters for World War
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.